Klockan var två mitt i natten. I det uppljusta rummet ligger jag och kollar på arbetsbänken där jag suttit vid datorn för bara några minuter sedan. Min vanliga nattlampa är släkt och det är bara läslampan kvar som ger rummet ljus. Med andan i halsen släcker jag lampan, allt blir svart. Plötsligt börjar jag se skuggor i mörkret. Där ute kommer inget ljus in i dett lilla rummet. Med skakande och snabb hand tänder jag lampan igen och tar ett djupt andetag. Ett försök till att sova i mörket. Långsamt för jag handen upp för väggen till lampknappen, tar ytterligare ett andetag och släcker. Med långsama rörelser lägger jag mig ner i sängen och drar täcket över min darrande kropp. Efter en liten tid börjar jag att känna mig lite mer hemma, men det är då det händer. Vid min dörr in till rummet hänger det nu en stor, läskig skugga. Kunde inte blunda, den ända chansen var att tända för att inte vara sömnlös. Fort tänder jag lampan och andas fort. Efter det låter jag min starka lampa få vara tänd. Mitt försök att få bort min mörkrädsla misslyckades. Det andra försöket ska ske i natt då jag ska sova. Ingenting får gå fel då.

Känslar man får när vi ska äta mat, alla är jätte trötta, och speciellt mamma. Först föreslår jag tacos, nekad. Sedan föreslår jag köttfärsås och spagetti, nekad. Sedan kommer mamma på med världens bästa idé. Pizza eller sallad! Gud vad gott det var. Min mamma är nog den coolaste på jorden enligt mig! Älskar henne ('=